Helgen har varit en lugn helg som spenderats i goda vänners sällskap. Det är skön att skingra tankarna lite.
I fredags så var jag, mamma och min bror i morfars lägenhet. Det var så tomt att va där utan honom. Jag saknade hans skramlande med kaffekopparna med fat. För kaffe drack man i kaffekopp med fat. Jag saknade hans kaffe. Det var nått särskilt med hans kaffe. Jag saknade han historier om tokiga bilar som han en gång ägt. Eller historierna om när jag var liten och allt bus han "utsatte" mig och min bror för. Jag saknar hans värme och positivitet.
Tanken var att vi skulle kolla över och rensa bland morfar saker. Men jag fastnade med en låda full med foton i. Jag kunde inte slita mig. Det var många foto. Som jag aldrig tidigare sett. Tänk om jag bara kunde fått titta på dessa foton med min morfar. Tänk om jag bara för en stund kunde få fråga alla de där frågorna. Vilka de där på fotona var... Var de befann sig när fotot tog... Tänk om man kunde fått höra varje historia till alla de där fotona.